Det är en regngrå torsdagsmorgon i september och jag har släpat mig till Stockholms tingsrätt. Här har jag varit många gånger för att bevaka olika rättsfall, men dagens förhandling sticker ut. Det handlar om att en av Sveriges mest kända män – influencern Joakim Lundell – har stämt två vanlisar som tryckt två t-shirts. Ja, du läste rätt. Och nej, det är inte första april.
Lundell har nyligen sagt i sin podd att han kommer att närvara vid dagens förhandling. Han pratar om det som juridiska tråkigheter som måste skötas. Därför blir min besvikelse stor när jag kliver in i den pampiga tingsrättsbyggnaden och inser att Lundell inte har dykt upp. Enbart hans välkammade ombud, Joakim Sundqvist från Astra Advokater, är på plats.
Dessvärre får man inte rapportera inifrån rättssalen, så jag får nöja mig med att prata med det stämda paret Emelie och Robin Heydari i pausen. De äkta makarna driver sedan några år tillbaka YouTube-kontot Medvikt, där en stor del av innehållet består av kritik mot mer kända YouTubers, främst män som Lundell och hans närmaste vänner.
Det finns också en gammal, infekterad konflikt mellan paret Heydari och Lundell med bihang. För en oinsatt är det nästintill omöjligt att hänga med i alla turer, men sammanfattningsvis kan man konstatera att en väldigt känd person blivit oerhört kränkt av att bli granskad, kritiserad och raljerad över av två vanlisar. Heydaris YouTube-kanal har i skrivande stund 3 300 prenumeranter. Jocke och Jonna Lundells kanal har drygt 1,2 miljoner.
I våras valde paret Heydari att trycka upp två t-shirts med texterna ”Jockiboi nej tack” respektive ”Fuck Joakim Lundell”. Hårt, kan tyckas. Men paret likställer det med all merch som säljs med kritiska budskap riktade mot olika kända profiler som rör upp starka känslor. De drar paralleller till satiriska Trump-tröjor och kepsar.
Det fanns även personligt agg bakom, eftersom flera av Lundells nära vänner – främst YouTube-profilerna Pontus ”Anjo” Björlund och Alexander Rask – fått tag på och spridit avklädda bilder på Emelie Heydari. ”Anjo” visade bilderna på Emelie på sin YouTube-kanal med över 200 000 prenumeranter, zoomade in på delar av hennes kropp och slängde samtidigt ur sig grovt sexistiska kommentarer. Emelie menar att detta var en direkt hämnd för att hon och hennes man Robin öppet kritiserat Lundell och hans YouTube-”bros” gränslösa beteenden.
Att man som offentlig person bör tåla både kritik och satir tycks vara en gängse uppfattning. Därför höjs nu många ögonbryn över att en så känd och inflytelserik person som Joakim Lundell väljer att lägga både pengar och tid på att stämma inte bara paret Heydari, utan även vanlisen Anneli Högberg från Trosa. Heydaris för de två tröjtrycken, Anneli för att hon skrivit några kritiska kommentarer om Lundell.
Vi återkommer till Anneli.
Men det är onekligen intressant att en så pass uppburen person, med ett välkänt kontroversiellt förflutet, blir så pass förorättad av att människor har åsikter om honom att han tar till juridiska påtryckningar för att skrämma, tysta och straffa.
I Lundells stämningsansökan mot paret Heydari framgår att han anser att texterna ”Jockiboi nej tack” och ”Fuck Joakim Lundell” utgör förtal och varumärkesintrång samt att paret olovligen har använt hans namn och bild i kommersiellt syfte. Lundell vill att paret förbjuds att använda hans namn, smeknamnet Jockiboi och hans utseende i sin ”verksamhet”. Han kräver dessutom 150 000 kronor i skadestånd, 200 000 kronor i vite om ”brottsligheten” fortsätter samt ersättning för sina rättegångskostnader.
Men efter att tingsrätten gett bakläxa på den inskickade stämningsansökan drog Lundell tillbaka delar av de ursprungliga yrkandena, bland annat förtalsdelen och kravet på vite. Dagens rättsprocess i sal 24 i Stockholms tingsrätt handlar alltså enbart om varumärkesintrång. Det en domare ska försöka reda ut är huruvida man får göra satir om och använda en känd persons namn och bild för att trycka raljanta t-shirts, eller om det räknas som ett regelrätt varumärkesintrång.
Allt är bara en sån shit show.
Jag sitter på en kall stenbänk utanför sal 24 och försöker tjuvlyssna på vad som sägs där inne. Är det som en scen ur en amerikansk tv-serie? Stora, yviga gester från en karismatisk advokat? En domare som smäller klubban i bordet och kräver ordning i salen?
Efter en stund är det paus och paret Heydari kommer ut, tätt följda av Lundells advokat. Heydaris har valt att försvara sig utan ombud.
Emelie ser avspänd, rent av road, ut.
– Allt är bara en sån shit show.
Hon berättar att Lundells advokat har kommit med ”världsfrånvända” krav och att Heydaris svarat att de inte förhandlar med terrorister. Mitt i vår konversation rusar Lundells advokat förbi, stressad med telefonen mot örat. Kanske ringer han sin klient. Kanske är det bara frugan som undrar vad det blir till middag.
Oavsett verkar han pressad. Det tycks ju både krångligt och dränerande att försöka stämma två personer utan att ha sin klient på plats i rätten.
Vi ska snart landa i en spännande upplösning denna grå torsdag, men först tänkte jag berätta mer om Anneli. Den späda kvinnan med vänlig utstrålning som kommer åkande i sin rullstol. Hon är också på plats i dag, för om några månader är det hon som möter Lundell i rätten. Eller hans advokat, om det blir samma upplägg som i dag.
Anneli är multisjuk och långtidssjukskriven. Hon har därför mycket tid att hänga i sociala medier och följa olika YouTube-kanaler. Hon beskriver hur hon satt sig in i alla turer kring Joakim Lundell, hans agerande på internet och hans olika konflikter. Anneli beskriver sig som någon med stort rättspatos som ogärna håller tyst när hon ser uppenbara orättvisor.
Och med detta rättspatos i ryggen har Anneli kommenterat olika nyheter och inlägg om Lundell. Hon har stört sig på att TV4 utsett honom till sin gullegris, trots att han erkänt sexköp, lagt upp videor där han som medelålders festar med minderåriga och maniskt kontaktar kvinnor som yppat minsta kritik för att hota med stämningar om ”förtal”.
I slutet av augusti i år får Anneli ett rekommenderat brev. Det är poststämplat på Åland den 19 augusti. Brevet är från advokat Markus Hamro-Drotz på MHD Advokatbyrå i Mariehamn.
Här nedan kan du se två sidor ur brevet, som går ut på att skrämma Anneli. Advokat Hamro-Drotz gav Anneli en ”chans” att slippa rättegång genom att lova att hon ska ta bort sina kritiska kommentarer om Lundell samt betala in 30 000 kronor på ett konto. Man krävde att detta skulle ske senast samma datum som brevet alltså poststämplades på Åland.
Anneli såg tilltaget som djupt oseriöst – ”maffiametoder”. Hon återkopplade via mejl efter att hon fått brevet, bad advokaten att legitimera sig korrekt. Advokat Hamro-Drotz svarade att han var medlem i finska advokatsamfundet. Men hans svar kom först två dagar efter att stämningsansökan skickats in, vilket han inte meddelade i sitt svarsmejl.
I stämningen som lämnats in till Nyköpings tingsrätt står bland annat att läsa:
”Joakim Lundell yrkar att Nyköpings tingsrätt förpliktar Anneli Högberg att till Joakim Lundell utge 240 000 kr avseende ersättning för den kränkning som de i avsnitt 6 angivna gärningarna inneburit, jämte ränta enligt 6 § räntelagen på hela beloppet från dagen för delgivning av denna ansökan till dess full betalning sker; samt ersätta Joakim Lundell hans parts- och rättegångskostnader med belopp som senare anges, jämte ränta enligt 6 § räntelagen från dagen för dom till dess full betalning sker.
Joakim Lundell hemställer vidare att tingsrätten utfärdar stämning på Anneli Högberg och förelägger henne att svara i målet.”
Lundell och hans advokat menar att Anneli vid sex olika tillfällen i år har publicerat förtal om Lundell på nätet. De påstådda förtalen består av lösryckta citat som bland annat:
”… han har spridit information som inhämtats genom dataintrång i socialtjänstens system och spridit detta vidare.”
Detta menar advokat Hamro-Drotz och Lundell innebär ett påstående om att Lundell själv gjort sig skyldig till dataintrång. Jag läser raderna i stämningen flera gånger och känner mig lätt gaslightad. Att påstå att någon delat uppgifter som kommer från ett dataintrång och att påstå att personen själv begått dataintrånget är inte samma sak. Ganska långt ifrån, faktiskt.
Anneli har bara återpublicerat en story från min Instagram där jag kritiserat Lundell, och TV4 som inte tar avstånd, för att han festar på en Ålandsbåt med minst en minderårig tjej.
De andra fem citaten i Lundells stämning mot Anneli är också oklara. Man får ingen kontext. Jag, som satt mig in i vad Anneli skrivit och varför – vilket inte tar särskilt lång tid – blir oroad över gammelmedias lathet. Har inte Expressen och Aftonbladet läst Annelis kommentarer och inlägg i sin helhet? Frågat henne vad hon grundat sina åsikter och påståenden på?
I Sverige är tyvärr sanningen inte särskilt relevant när det kommer till förtal. Vare sig när domstolar prövar det eller när medier rapporterar om förtalsmål.
Den här texten kommer att bli väldigt lång om jag ska redovisa all fakta bakom Annelis sex olika inlägg om Lundell, och tanken är att återkomma till fallet mer detaljerat när det blir dags för rättegång i Nyköpings tingsrätt. Men jag kan ta upp ytterligare en punkt som Lundell stämmer Anneli för.
Det är nämligen inte ens ett inlägg Anneli har skrivit, utan jag.
Anneli har bara återpublicerat en story från min Instagram där jag kritiserat Lundell, och TV4 som inte tar avstånd, för att han festar på en Ålandsbåt med minst en minderårig tjej.
Hur jag vet det?
Lundell har själv lagt upp en lång video på sin YouTube-kanal, som setts hundratusentals gånger, där man lätt kan identifiera minst en ung person som Lundell bjuder in till en privat fest i en bar. Han samarbetar med något alkoholföretag och ropar till alla i det lilla VIP-rummet att ta för sig.
Jag identifierade den unga tjejen i klippet, hittade hennes sociala medier och googlade fram att hon är minderårig. Därefter lade jag upp en skärmdump från Lundells partyvideo, blurrade tjejens ansikte och lade på texten:
”För några dagar sen åkte den gode JL på partykryssning och festade med kids. Den här tjejen är verifierat född 2009, alltså 17 år gammal. Han är som jag – 41 i år. I klippet ser man hur han bjuder hennes gäng på gratis alkohol.”
Detta menar nu Lundell och hans åländske advokat är ett förtal som Anneli begått – genom att dela mitt inlägg. Ett inlägg som bevisligen säger något som är sant.
Jag frågar Anneli hur detta känns. Är hon stressad och rädd?
Nej, svarar hon snabbt.
– Det enda jag är rädd för är hur jag ska ha råd om jag förlorar.
Hon menar att hon inte kommer att sluta nyttja sin yttrandefrihet, men att hon kan tänka sig att formulera sig annorlunda om det skulle kännas lite bättre för Lundell. Datum för rättegången är ännu inte satt, men vi på HON kommer givetvis att bevaka den på plats i tingsrätten.
Den regngrå torsdagen börjar närma sig lunch och nu öppnas plötsligt dörrarna till sal 24 i Stockholms tingsrätt. Förhandlingen är över. Lundells advokat Joakim Sundqvist smiter ut som en inoljad vessla och rör sig i imponerande snabb fart mot hissarna.
Paret Heydari ser pillemariska ut. Emelie ler lite snett.
Vad har hänt? Gav Lundell upp?
Jag säger att det kanske är läge att köpa champagne.
– Ja, det vore ju gott, svarar hon snabbt och ler brett.
En vanlig grej i civilrättsliga tvister är att den som stämmer, och inser att man inte kommer att vinna, kräver att den andra parten skriver på ett sekretessavtal. Oftast för att man inte vill tappa ansiktet utåt. Det känns helt enkelt för jobbigt att alla får veta att man förlorat – både tid och pengar, men också möjligheten att få det man krävt av den man stämt.
Jag tolkar paret Heydaris reaktion som att precis detta har skett. Och att de mest är glada över att cirkusen är över.
Jag, paret Heydari och Anneli tar sällskap ut från tingsrätten. Jag frågar om de tror att Joakim Lundell kommer att fortsätta bete sig som en oerhört lättkränkt rättshaverist.
Alla svarar ja, i kör.
Om Lundell vill lägga sin tid och sina miljoner på att stämma sjukskrivna mammor och andra vanlisar som öppet kritiserar hans beteenden, då får han väl ha det som hobby.
Men då bör han väl också kunna brösta det, själv dyka upp i rätten och stå för när han förlorar?