Petri Eriksson, som själv beskriver att han tagit ett särskilt ansvar för att coacha kvinnliga boxare, har dömts för totalt sju fall av sexuellt ofredande mot tre kvinnor som han tidigare tränat. På sin hemsida skriver Petri att hans metoder bygger på individuell uppmärksamhet, förtroende och sårbarhet. Något som efter domen lämnar en rätt dålig eftersmak.
Petri är närmare 60 år. De utsatta kvinnorna är unga. Två av dem började träna hos Petri redan som minderåriga. Den tredje kvinnan var i tjugoårsåldern när hon fick honom som tränare. Hon beskriver att han blev något av en fadersfigur för henne och att hon till en början uppfattade honom som omhändertagande.
Efter en tid beskriver alla tre kvinnorna hur hans beteende förändrades. Han började prata alltmer om sex och ställa intima frågor om deras sexliv. Beteendet eskalerade från kommentarer om kvinnornas kroppar till att lämna sexleksaker i deras skåp och skicka filmer där han syntes naken. Det som började med sexuella skämt utvecklades till vad en av kvinnorna beskriver som dagligt tafsande.
En av kvinnorna berättar om en händelse som påverkat henne särskilt mycket. Petri kom in i omklädningsrummet efter att hon duschat och bytt om. När hon stod och sminkade sig framför spegeln tog han tag i hennes höfter, bet henne i rumpan och sa: ”Du är så sexig och porrig.”
Jag undrar om det är den här typen av agerande Petri menar när han på sin hemsida beskriver att han arbetar med ”personligt stöd” till sina boxare? Eller om det är vad han skulle kalla ”en stark relation mellan idrottare och coach”?
Ska verkligen en situation där en tränare biter en kvinna i rumpan likställas med att någon tar en kvinna på rumpan i en krogkö?
I tingsrätten åtalades Petri för ett fall av grovt sexuellt ofredande och sex fall av sexuellt ofredande av normalgraden. Han dömdes till sju månaders fängelse.
Hovrätten har nu ändrat domen på två sätt. Fängelsestraffet har ersatts med villkorlig dom och det grova sexuella ofredandet har rubricerats om. Petri har därmed dömts för sju fall av sexuellt ofredande av normalgraden.
Det är här, i förändringen av brottsrubriceringen, som jag anser att den mest intressanta juridiska frågan ligger. Ska verkligen en situation där en tränare biter en kvinna i rumpan likställas med att någon tar en kvinna på rumpan i en krogkö? Det tycker inte jag.
Men hovrätten gör uppenbarligen en annan bedömning. Att bita någon i rumpan bedöms alltså enligt samma brottsrubricering som exempelvis blottning på stan, något som vanligtvis rubriceras som sexuellt ofredande av normalgraden.
Jag tycker att det är orimligt. Tränaren borde ha dömts för grovt sexuellt ofredande för den här handlingen.
Något som också hamnat i skymundan i andra mediers rapportering är att två av de tre utsatta kvinnorna var minderåriga när de först kom i kontakt med Petri som tränare. En av dem var dessutom under 18 år när hon för första gången utsattes för sexuellt ofredande av honom. Något som borde göra ärendet särskilt allvarligt.
Att en vuxen tar kontakt med ett barn i syfte att begå sexuella övergrepp brukar kallas grooming. Precis som Petri själv beskriver att han bygger relationer med dem han tränar kan en vuxen skapa en nära relation till ett barn, präglad av förtroende och sårbarhet, för att sedan utnyttja den.
Det är ett maktmissbruk som vi som samhälle borde se betydligt allvarligare på. Och som borde resultera i mer än en villkorlig dom.