Han har arbetat som läkare inom barn- och ungdomspsykiatrin. Farhud Rahimi dömdes förra året till fängelse för koppleri efter att ha tvingat en kvinna att sälja sex. Han styrde över annonser och priser, bokade hotell och tog del av pengarna. Kvinnan mådde fruktansvärt dåligt. Hon ville sluta. Ändå fortsatte det.
Män betalade för att utsätta henne för sexuella övergrepp. Det var övergrepp som hon tvingades genomlida medan hon mådde mycket dåligt och bad om att det skulle upphöra. Övergrepp blir inte mindre fruktansvärda för att förövare betalar.
Och nu är det en hallick, som samtidigt jobbade som läkare inom barn- och ungdomspsykiatrin, som vill att vi ska tycka synd om honom.
Farhud Rahimi har skickat ett kravbrev till oss på HON. Han vill att vi tar bort vår publicering om honom. Han beklagar sig över att vi har skrivit om hans dom och över konsekvenserna det har fått för honom.
Jag har läst brevet och jag kan inte låta bli att tänka på vad han hade kunnat skriva i stället.
Om han faktiskt hade velat ta ansvar för det han gjort hade brevet kunnat låta så här:
Jag tvingade en kvinna att sälja sex. Jag utsatte henne för något hon inte skulle ha behövt gå igenom. Män betalade för att utsätta henne för sexuella övergrepp, trots att hon mådde fruktansvärt dåligt och ville sluta.
Det var jag som gjorde det här. Jag fattade mina egna beslut. Jag valde att behandla en annan människa på ett sätt som fick henne att lida. Hon tvingas leva med konsekvenserna av mina handlingar.
Jag har skadat en annan människa. Jag borde skämmas för det jag har gjort. Jag är skyldig henne en ursäkt, och jag kan inte kräva att någon ska glömma vad jag har gjort bara för att jag själv tycker att det är jobbigt att bli omskriven.
Men något sådant brev fick vi inte.
I stället är det hans eget lidande som står i centrum. Han vill att vi ska ta bort uppgifterna om honom. Han vill slippa att människor läser om domen.
En kvinna har utsatts för ett agerande som ledde till en fällande dom. Det är hennes lidande som borde få oss att reagera.
Men vet du vad, Farhud Rahimi? Det var inte HON som tvingade dig att göra dina val. Det var inte vi som utsatte kvinnan för brott. Det var inte vi som fattade besluten som ledde till att du dömdes.
Du gjorde det själv. Vi rapporterade om det.
Du får vara hur missnöjd du vill med att vi har skrivit om dig. Du får invända mot publiceringen. Du får framföra dina juridiska argument. Det är din rätt.
Men du kan inte göra oss ansvariga för att dina egna handlingar har fått konsekvenser.
En kvinna har utsatts för ett agerande som ledde till en fällande dom. Det är hennes lidande som borde få oss att reagera.
Men nu ska vi i stället prata om hur jobbigt det är för mannen som dömdes att bli omskriven.
Nej. Jag köper inte det.
Det finns en enorm skillnad mellan att utsätta en annan människa för något fruktansvärt och att själv behöva hantera konsekvenserna av sina handlingar. Det ena är vad som drabbade kvinnan. Det andra är vad Rahimi nu beklagar sig över.
Det är inte samma sak. Inte ens i närheten.
Journalistik är inte en service för människor som vill kontrollera sin egen berättelse.
Och nej, det betyder inte att medier får göra precis vad de vill. Vi på HON ska följa lagen, kontrollera våra uppgifter och kunna stå för det vi publicerar. Men vi tänker inte backa för att en person som vi rapporterar om kräver att vi ska tystna för att han mår lite dåligt på grund av sina egna beslut och brott.
För vad skulle det innebära? Att den som har råd, ork eller möjlighet att skicka tillräckligt många kravbrev kan få medier att plocka bort obekväma uppgifter? Att redaktioner ska bli så rädda för konflikter att de hellre låter bli att publicera?
Då kan vi lika gärna lägga ner den granskande journalistiken.
Journalistik är inte en service för människor som vill kontrollera sin egen berättelse. Vi är inte här för att putsa någons rykte eller se till att ingen behöver känna obehag över att bli omskriven. Vi är här för att granska, berätta och synliggöra sådant som har ett allmänintresse.
På HON kommer vi att fortsätta skriva om mäns våld och utnyttjande av kvinnor. Vi kommer att fortsätta granska sådant som samhället helst vill slippa prata om.
Vi tänker inte heller låta kvinnan försvinna ur den här berättelsen bara för att mannen nu vill prata om sig själv.
Hon är inte en bisats. Hon är en människa som har fått lida av hans agerande.
Så nej, vi tänker inte krypa ihop och be om ursäkt för att vi har rapporterat om en fällande dom. Vi tänker inte låta oss skrämmas till tystnad.
Du fattade dina beslut, Farhud Rahimi. Vi fattar våra.
Doktor Pimp kräver att HON tystnar.
Vi höjer rösten.