Han hade varit medlem i Vänsterpartiet i drygt ett år och stod på nionde plats på riksdagslistan. Sedan fick Mohamed Abdukardir Ali 648 personkryss och tog sig hela vägen in i Sveriges riksdag. Först därefter började uppgifterna om hans bakgrund komma fram. Var för sig säger de inte vem en människa är. Tillsammans väcker de däremot en fråga som ett riksdagsparti borde kunna svara på: Hur väl kände Vänsterpartiet egentligen sin egen kandidat? Och hade en kvinna med motsvarande bagage fått samma chans?
Mohamed Abdukardir Ali var något av en politisk doldis när han plötsligt kryssade sig förbi Vänsterpartiets toppnamn i Dalarna och tog partiets riksdagsmandat.
Vänsterpartiets gruppledare i Borlänge, Matts Hammarqvist, sade först att han ”inte riktigt” hade koll på vem Ali var. Han har senare backat från uttalandet och sagt att han visst känner honom. Samtidigt har Vänsterpartiet Dalarna betonat att Ali ”absolut inte” är okänd i partiet.
Bra. Då borde någon också kunna svara på vad partiet faktiskt visste.
För sedan började uppgifterna komma.
För ett parti som så tydligt profilerat sig i frågor om mäns våld mot kvinnor borde svaret vara särskilt intressant.
Tre ansökningar om kontaktförbud
Här blir Vänsterpartiets egen politik särskilt intressant.
Partiet har länge argumenterat för ett starkare skydd för våldsutsatta kvinnor och för att kontaktförbud ska kunna användas tidigare och mer effektivt.
Samtidigt visar handlingar som vi på HON tagit del av att kontaktförbud mot Ali har sökts vid tre tillfällen – ett ärende 2019 och två under 2023. Samtliga avslogs.
Under 2023 förekom Ali också i förundersökningar om bland annat misshandel, olaga tvång och barnfridsbrott. Misstankarna ledde inte till åtal.
Det är viktigt. Ali är inte dömd för dessa gärningar, och avslagen innebär att åklagare inte ansåg att förutsättningarna för kontaktförbud var uppfyllda.
Men ett parti är inte en domstol. Frågan här är inte om Vänsterpartiet skulle döma Ali på förhand.
Frågan är om partiet kände till något av detta när man gav honom en plats på sin riksdagslista.
Och för ett parti som så tydligt profilerat sig i frågor om mäns våld mot kvinnor borde svaret vara särskilt intressant.
Nekades medborgarskap
Det stannar inte där.
Så sent som 2024 nekades Ali svenskt medborgarskap. Enligt rapporteringen hade han då drygt 163 000 kronor i skulder hos Kronofogden. Han hade beviljats skuldsanering 2022, som löper till 2027.
I februari 2026 beviljades han, efter en ny prövning, svenskt medborgarskap.
Skulder gör naturligtvis inte någon till en dålig människa eller automatiskt till en olämplig politiker.
Men återigen: visste partiet?
Folkbokförd med grovt kriminellt belastad man
Under flera år var Ali dessutom folkbokförd på samma adress i Märsta som en man som senare dömts för bland annat grovt penningtvättsbrott och grov misshandel och avtjänat straff för mordförsök.
Att dela adress med någon som begår brott innebär självklart inte att man själv är kriminell. Det finns inga publicerade uppgifter som visar att Ali varit delaktig i mannens brott.
Även här är poängen därför inte skuld genom association.
Poängen är kandidatkontrollen.
Nu utreds misstänkt valfusk
I skrivande stund pågår dessutom en förundersökning om misstänkt otillbörligt verkande vid röstning i Borlänge.
Enligt polisanmälan ska människor ha erbjudits pengar för att rösta med valsedlar där Ali redan var personkryssad.
Ali nekar till all inblandning, och enligt SVT finns inga uppgifter om att han är misstänkt för brott.
Vänsterpartiet har nu meddelat att Ali tar timeout och inte kommer att tjänstgöra som riksdagsledamot från mandatperiodens början medan utredningen pågår.
Partiet beskriver anklagelserna som ”synnerligen allvarliga”.
Ja. Det är de.
Men det är också nu Vänsterpartiet behöver svara på en betydligt större fråga.
Vem släpper partierna fram?
Inget av ovanstående kan läggas ihop till ett slags matematiskt bevis för att Mohamed Abdukardir Ali är skyldig till något.
Så fungerar inte rättssäkerhet.
Men politiska partier har ett annat ansvar än domstolar.
De ska inte avgöra skuld. Däremot måste vi kunna förvänta oss att de vet vilka människor de nominerar till Sveriges högsta beslutande församling.
Ali stod på plats nio. Men han stod på listan.
Och personvalssystemet gjorde exakt vad det är konstruerat för att göra: väljarna flyttade honom från nionde plats hela vägen in i riksdagen.
Vänsterpartiet behöver inte svara för Mohamed Abdukardir Alis förflutna.
Men partiet måste kunna svara för sin egen kandidatprocess.
Vad visste man? Vilka kontroller gjordes? Vilka frågor ställdes?
Och den obekväma frågan kvarstår:
Hade en kvinna med samma rad av frågetecken i sin bakgrund ens fått stå kvar på listan?