Nyss dök Måns Petter (ja hans nygamla artistnamn) Zelmerlöw upp i säsongspremiären av Skavlan och Sverige i SVT. Och där skyllde han på den där ökända 40-årskrisen - för att han knarkat, festat runt och stoppat kuken i ditt och datt medan frugan satt hemma med två småbarn och ja, egentligen allt dumt han ägnat sig åt under senare år. Själv fyllde jag 40 året innan Måns och min kris bestod i att försöka börja löpträna men misslyckas, och inse att jag vill be en oroväckande stor andel av alla människor att dra åt helvete. Men vi är alla olika.
I alla fall, i senaste Skavlan berättar Måns Petter att han nu investerat stort i att jobba på sig själv, hela 150.000 spänn har han investerat. I hundra timmars terapi? Nej, i den hårt kritiserade kursgården Baravara i Dalarna. Samma ställe som såväl ”Arga snickaren” och Bianca Ingrosso lovordat - efter att där ha tvingats lägga ifrån sig mobilen mer än fem minuter, för första gången kanske någonsin.
Vad jag har emot Baravara och liknande koncept? Allt! Det är inte terapi, det är skadliga luftslott. Om några veckor är jag färdigutbildad terapeut, efter två års intensiva studier inom psykoterapi och psykologi i stort. Med den kunskapen och även 100 timmar med klienter, under handledning, i ryggen vänder jag mig starkt emot det som sker på Baravara. Främst för att det inte grundar sig på evidens - men också för att jag anser att det mest av allt bara jäser redan stora egon.
Alla vettiga människor jag känner som åkt dit vittnar om en sektliknande miljö där man mest rapar floskler och pressas till att dras med i allmänt flum. Flum utan kontext, långa och utdragna sessioner av att stå och skaka och skrika, ligga sked med folk man inte känner och traumadumpa i knät på folk man aldrig träffat innan.
Jag vet inte hur det är med er, men jag hade inte känt mig särskilt trygg och bekväm med att ligga sked med Måns Petter, en uttalad ”sexmissbrukare” (enligt honom själv) på en yogamatta i Dalarna
I Måns Petters nya bok När allt faller skriver han om andra gången han besökte Baravara. Han skriver om hur han såg en vacker kvinna med vackra ögon, en annan kursdeltagare, som han började flirta med via handskrivna lappar. Detta eftersom deltagarna förbjuds att prata med varandra mellan sessionerna av fridans och primalskrik.
Jag vet inte hur det är med er, men jag hade inte känt mig särskilt trygg och bekväm med att ligga sked med Måns Petter, en uttalad ”sexmissbrukare” (enligt honom själv) på en yogamatta i Dalarna - när jag betalat dyra pengar för att åka dit för att läka mig själv från trauma.
Mår du dåligt och har 150.000 över? Lägg de pengarna på bra terapi istället. Främst om du heter Måns Petter och tycks skylla all skit du gjort på allt och alla andra; än just dig själv och dina egna val.
På Baravara erbjuds kursen ”Training for life” som sträcker sig över 18 månader och pågår fem dagar i månaden. Kursen kostar 150 000 kronor.