Jag har egentligen ingenting emot att Niclas Wahlgren berättar att han mår dåligt. Människor ska få göra misstag, ångra sig och försöka gå vidare.
Ändå skaver det när jag ser honom i den senaste säsongen av Wahlgrens värld.
För medan kamerorna stannar kvar vid Niclas, hans känslor och hans livskris, finns en annan person i historien som vi aldrig får lära känna.
Kvinnan han ”köpte”.
2023 dömdes Niclas Wahlgren för köp av sexuell tjänst efter ett besök på en thaimassagesalong på Östermalm i Stockholm. Sexköpet skedde i januari 2022 och påföljden blev dagsböter.
Efteråt drog han sig undan offentligheten och flyttade till Spanien. Nu är han tillbaka i familjens tv-program, där tittarna får följa hans mående, ånger och känsla av misslyckande.
Men medan vi får följa Niclas väg tillbaka vet vi fortfarande nästan ingenting om kvinnan på andra sidan den där stängda dörren.
När berättelsen om ett sexköp framför allt blir berättelsen om hur jobbigt det blev för mannen när han åkte fast, då har vi vänt kameran åt fel håll.
Hon försvinner ur berättelsen
Vad hände med kvinnan han betalade?
Hon reduceras ofta till några ord: ”en kvinna på en massagesalong”.
Sedan är hon borta.
Vi vet sällan varför hon befann sig där. Om hon hade skulder. Om någon annan tog hennes pengar. Om hon kunde säga nej. Om hon hade en familj att försörja eller några realistiska alternativ.
Alla kvinnor som säljer sexuella tjänster på massagesalonger är inte offer för människohandel. Men exploateringen inom delar av branschen är väldokumenterad.
Jämställdhetsmyndigheten har beskrivit ett svenskt rättsfall inom thaimassagebranschen där omkring 3 000 sexuella förbindelser ska ha ägt rum under två år. Kvinnorna arbetade tolv timmar om dagen, sju dagar i veckan, för mellan 6 och 37 kronor i timmen.
En kvinna hade en skuld på över 170 000 kronor och familj i Thailand att försörja. Kvinnorna sov på britsar inne på massagesalongen.
Göta hovrätt dömde i ärendet för både grovt koppleri och människoexploatering.
Bakom ord som ”massage”, ”extra service” och ”happy ending” kan alltså finnas en helt annan verklighet.
Ändå pratar vi gärna om sexköpet som om det huvudsakligen handlade om mannens dåliga omdöme. Han ser en ”happy ending” – men vad ser kvinnan?
Mannen som kliver in på massagesalongen kanske bara ser ett rum, en kvinna och en summa pengar. Han ser inte skulden, hallicken, arbetstiderna eller familjen kvinnan kanske försöker försörja. Men att han inte ser systemet betyder inte att systemet inte finns.
Polisen Simon Häggström har i många år arbetat mot prostitution och människohandel. Efter en stor polisinsats i Stockholms län i mars i år var 123 män misstänkta för sammanlagt 275 sexköp. Bland dem fanns människor med helt vanliga yrken.
Det här är alltså inte en särskild sorts man.
Häggström har också pekat på sambandet mellan prostitution och organiserad brottslighet: när kvinnor i prostitution utnyttjas gynnas samtidigt de kriminella aktörer som tjänar pengar på deras utsatthet.
Mannen som kliver in på massagesalongen kanske bara ser ett rum, en kvinna och en summa pengar. Han ser inte skulden, hallicken, arbetstiderna eller familjen kvinnan kanske försöker försörja. Men att han inte ser systemet betyder inte att systemet inte finns.
Här på HON har vi precis publicerat en sammanställning över 20 män som åkt fast för sexköp i Örebro, Lerum och Karlskoga.
Det är därför Niclas Wahlgren är intressant i den här diskussionen. Inte för att han är en Wahlgren. Utan för att han inte är unik.
Polisens insatser visar gång på gång att män som köper sex finns överallt i samhället. Och utan kunder finns ingen marknad. Utan efterfrågan finns betydligt mindre pengar att tjäna på att exploatera kvinnor.
Vi ser hela mannen – men bara en kropp
Vi är väldigt bra på att humanisera män.
Vi får se hela människan: en son, en pappa, en bror, en karriär, ett misslyckande och ett liv som inte blev som han tänkt sig.
Problemet är att kvinnan på andra sidan transaktionen sällan får samma privilegium.
Hon blir ”den prostituerade”, ”massösen”, ”kvinnan på salongen”.
Vi får inte veta vilka barn hon saknar, vad hon drömmer om eller hur hon mår när nästa man öppnar dörren.
Jag hoppas att Niclas Wahlgren mår bättre. Men hans mående får inte göra kvinnan han köpte osynlig.
Så nästa gång en sexköpare får berätta om skammen, ångesten och hur jobbigt livet blev när han åkte fast – låt honom berätta.
Men låt oss sedan rikta kameran åt andra hållet. Mot kvinnan som aldrig fick någon egen berättelse. Och ställa frågan som alldeles för sällan ställs:
Hur mådde hon?