Professor slår larm om SVT: ”Forskningen om våldsutsatta kvinnor och barn klipptes bort”

I veckan har jag sett mycket engagemang rörande min forskningsanalys och oro över att SVT:s nya dokumentärserie om psykologiskt våld, Du måste gå, helt saknar inslag med forskningsexperter inom tvång och kontroll samt dödligt våld. Detta representerar, enligt min mening, inte ett isolerat problem utan är en del av en djupare, systematisk struktur som måste brytas.

Vi forskare förstår värdet av att samarbeta med medier för att få ut vår forskning till allmänheten och åstadkomma förändring. Jag kan enkelt uttrycka detta som en internationellt välciterad forskningsexpert med en karriär inom FN och nu som professor vid ett av Storbritanniens och världens toppuniversitet i London.

När man leder internationella forskningsprojekt brukar medieträning med BBC och andra medieproducenter ingå tidigt, för att se till att vi i vårt engagemang och vår kommunikation med medier gör det så lätt och smidigt som möjligt att översätta komplicerade forskningsanalyser och resultat till vanligt språk.

När man som senior forskare är så pass medietränad som jag nu är brukar man förstå vad det är som kan gå fel inom en medieproduktion. Hittills har mina interaktioner med globala mediekanaler såsom The Guardian, BBC och CBC med flera mestadels varit positiva.

Detta tog en skarp vändning förra året då jag blev tillfrågad om jag kunde informera och bli intervjuad i samband med en större SVT-produktion som utredde våldsutsatta mammors och barns erfarenheter av det svenska familjerättssystemet. Många av de mammor och barn som svarat på SVT:s intresseanmälan hade uttryckt tveksamhet och varit tydliga med att de enbart ville vara med i denna produktion om den skulle baseras på kritisk forskning och om man kunde vara transparent med dess vinkling. Men så blev det inte.

Det är otroligt viktigt att förstå att man inte får förleda, visa ovarsamhet eller köra över dessa kvinnor och barn, som ofta känner sig svikna av våra system varje dag. Många våldsutsatta associerar ett sådant svek med tidigare traumatiska erfarenheter, och ett sådant agerande skulle kunna vara skillnaden mellan liv och död.

Flera kvinnor hörde av sig till mig och förklarade att de kände sig trygga när de fick höra att jag var en del av denna produktion. De litade på att den då inte skulle vinklas fel eller presentera osanna fördomar, eftersom de hade läst mitt arbete.

Jag vill vara tydlig med att produktionen började bra, innehöll diverse globala forskningsstudier och presenterade fakta enligt relevanta FN-organ och de trender vi kan se i andra länder.

SVT började pressa kvinnor som levde under skydd genom att säga att man ville kontakta och intervjua de män som de rapporterat som förövare

Jag har nog aldrig under hela min forskningskarriär lagt så mycket tid på en specifik medieproduktion som denna, men jag tänkte att det var värt det för att se till att det blev rätt.

Vi träffades personligen för en längre intervju och filmade extra material som skulle kunna användas. Jag fick också se de intervjuer som gjorts med rättsexperter samt kvinnor och barn. Materialet redigerades och resultatet var oerhört sakligt, faktaenligt och representerade mammornas och barnens erfarenheter på ett etiskt och respektfullt sätt.

Detta är viktigt då det tydliggör att problematiken inte låg hos den utredande journalisten. Journalisten ville göra rätt. Det var först när produktionen flyttades upp i SVT:s makthierarki som bristerna blev tydliga.

När makten tog över klipptes sanningen bort

Först klipptes alla barn som berättade om sexuella övergrepp bort. Man började pressa kvinnor som levde under skydd genom att säga att man ville kontakta och intervjua de män som de rapporterat som förövare. Sedan började man prata om att ”men är det inte faktiskt så i majoriteten av fallen att kvinnor och barn ljuger om våld för att vinna vårdnadstvister?”.

Vi hade redan gått igenom den internationella forskningsstatistiken. Det är otroligt ovanligt att man ljuger om att vara våldsutsatt. Vi hade en lång rad vetenskapligt granskade artiklar, inklusive mina studier, som pekar på så låga siffror som 1–3 procent.

Det inkluderar även ofta de kvinnor som dragit sig ur förundersökningar för att de inte orkar psykologiskt. Forskningen är tydlig: Vi lyckas inte alltid ”bevisa” att våld har ägt rum då bevisning kan saknas, men det innebär inte att kvinnan ljuger. Förundersökningar läggs ner för att det inte finns tillräckligt med bevisning.

Sedan kom nästa bomb: Man skulle helt klippa bort alla kvinnors och barns samt mina egna forskningsreferenser till ”föräldraalienation”. Detta trots att det var de pseudovetenskapliga anklagelser som riktades mot kvinnorna när de lyfte våld, och att det är ett av mina forskningsexpertisområden som jag publicerat en lång rad vetenskapligt granskade artiklar om.

Ett manipulerat resultat

Flera kvinnor hade då börjat känna sig obekväma med vart produktionen var på väg och kontaktat journalisten för att dra tillbaka sitt material.

Man klippte helt bort det material som filmats personligen med mig och andra experter och bad mig göra ytterligare en timmes intervju digitalt. Mitt institut kontaktade då en överordnad redaktör på SVT och tydliggjorde att vi ville se och godkänna materialet.

Vi meddelade att vi inte godkände materialet. SVT ignorerade oss och publicerade det ändå

Utan förvarning publicerade man produktionen och klippte helt bort min forskning efter ett halvår av forskningsstöd. Mammor hörde av sig till mig i panik och undrade vart forskningen hade tagit vägen, den som skulle backa upp deras livserfarenheter och visa att de talade sanning. Samma dag ringde SVT upp rättsexperten och pressade henne i en liveintervju.

Efter denna publicering klippte man ut ett par sekunder från min digitala intervju och satte ihop dem med klipp från en intervju med Domstolsverket på ett sätt som fick mig att verka helt förvirrad . Alla som har hört mig tala inför hundratals åskådare vet att den bilden är missvisande.

Vi meddelade att vi inte godkände materialet. SVT ignorerade oss och publicerade det ändå. Det gick ett par veckor innan man började kontakta mig igen och ville att jag skulle spela in en ny video där jag tog bort min referens till FN.

Jag hade nämligen refererat till en mycket välkänd rapport från 2023 av FN:s specialrapportör om våld mot kvinnor och flickor, dess orsaker och konsekvenser, som utreder just vårdnad och våld. Denna gång var det jag som inte svarade.

Ett farligt mönster hos public service

Denna erfarenhet med SVT gör mig djupt bekymrad. Vill inte SVT samarbeta och backa upp sina medieproduktioner med relevant kontextuell forskning?

Jag ska då säga att svenska medier har varit relativt enkla att ha att göra med när det kommer till andra områden än mäns våld mot kvinnor och barn.

Så började jag se ett mönster: SVT-dokumentärserie efter SVT-dokumentärserie som inte innehåller några forskare eller någon transparent forskning

Jag blev förundrad över vad det är som pågår, då det brukar vara medier som ber mig att ta mig tid och jag som ofta inte hinner, snarare än att medier får tillgång till min kunskap och forskningsexpertis och väljer att fullständigt ignorera den.

Så började jag se ett mönster: SVT-dokumentärserie efter SVT-dokumentärserie som inte innehåller några forskare eller någon transparent forskning. Då refererar jag inte enbart till mig själv, utan Sverige har en lång rad framstående forskare inom detta område som hade kunnat intervjuas.

I Storbritannien, USA, Kanada och Australien har medier rapporterat i detalj om hur familjerättssystemet fungerar som en farlig länk i att urholka våldsutsatta kvinnors och barns skydd.

Man vet att risken för dödligt våld ökar när en våldsutsatt mamma lämnar, och familjerättssystemet är nästan alltid det första vapnet förövaren tar till för att återfå kontroll.

I dessa länder rapporterar man tydligt om vad som behöver göras för att förhindra att fler kvinnor och barn mördas och skadas på grund av att de låsts fast av de rättsbeslut som domstolarna fattat och inte kunnat fly och sätta sig själva i säkerhet.

Jag började titta på vad SVT hade publicerat om det svenska familjerättssystemet. Jag tänkte att det måste finnas massor efter Lex Tintin-kampanjen. Jag hittade någon dokumentär rörande mammor och LVU.

I båda dessa dokumentärer klargör SVT att mamman ”ljuger”, ”manipulerar” och ”alienerar” barnet

Sedan hittade jag två långa dokumentärserier som handlar om föräldrar där det pågår en familjerättsprocess och våld har lyfts som en faktor. Dessa dokumentärserier har publicerats tätt inpå varandra och släppt uppföljande avsnitt under flera års tid.

I bägge dokumentärerna finns rapporter om en pojke som kan ha utsatts för sexuellt våld av sin pappa. I båda dessa dokumentärer klargör SVT att mamman ”ljuger”, ”manipulerar” och ”alienerar” barnet.

Detta kan omöjligt vara en tillfällighet.

Skattebetalarnas medel sprider fördomar

Vad blir konsekvenserna när SVT reproducerar fördomar om att kvinnor och barn ljuger om att de utsatts för våld?

Vad blir resultatet när man upprepade gånger klipper bort och minimerar vittnesmål från barn som beskriver att de utsatts för sexuella övergrepp av sina pappor, trots att global forskning är tydlig med att fäder är de främsta förövarna av sexuellt våld mot barn?

Vad blir budskapet till alla pojkar och flickor som försöker hitta mod att berätta om vad som hänt dem?

SVT finansieras genom en skattebaserad avgift. Jag menar därför att SVT har ett större ansvar än andra mediekanaler att basera sitt material på forskning och på en samhällsrealitet.

Annars blir SVT en del av den mekanism som föder och vidmakthåller de fördomar som skadar våldsutsatta kvinnor och barn, och i vissa fall leder till att de inte överlever.

Sverige har, precis som alla de andra länder där jag arbetar, ett allvarligt problem med mäns våld mot kvinnor och barn, inklusive barnamord, kvinnomord och självmord.

Familjerättssystemet är en viktig del av den problematiken, och i nuläget inkluderar det även SVT.