Känd brittisk man ville tysta granskning om kvinnor – förlorade i domstol
En känd brittisk man försökte stoppa en granskning om sexuellt maktmissbruk genom att hänvisa till självmordsrisk. Domstolen sa nej. Nu kan avslöjandena publiceras.

När en känd brittisk man nyligen försökte stoppa publiceringen av en journalistisk granskning gällande anklagelser om sexuellt maktmissbruk och olämpligt beteende mot kvinnor, valde han en ovanlig väg. I stället för förtal eller rätten till privatliv åberopade han rätten till liv i Europakonventionen. Den 3 november sa High Court i London ett tydligt nej till mannens och hans advokaters begäran. Domstolen hindrade alltså inte att granskningen kunde publiceras, men redaktionerna väntade tills tiden för överklagande gått ut, och hans anonymitet gällde fram till dess. Fallet har väckt en av pressfrihetens svåraste frågor:
Kan hot om självmord stoppa granskning av makthavare?
I Storbritannien är det vanligt att medier avstår från att namnge brottsmisstänkta före åtal, även om det inte finns något generellt förbud mot namnpublicering. Men när en redaktion själv har granskat och kan belägga anklagelserna kan namn publiceras med stöd av allmänintresset. Granskningen av Russell Brand i en dokumentär från 2023 är ett exempel.
Det aktuella fallet gäller en omfattande granskning gjord av The Guardian och ITN som pågått i flera år. Mannen, som i domstolshandlingarna anonymiseras under beteckningen PPT, beskrivs som en välkänd brittisk offentlig person. Hans identitet har ännu inte bekräftats i den offentliga domen.
Den brittiske komikern, barnboksförfattaren och tv-profilen David Walliams har samtidigt varit föremål för omfattande rapportering om anklagelser om olämpligt beteende mot kvinnor. Det finns dock ännu inte verifierade uppgifter som gör det möjligt att slå fast att Walliams är den anonymiserade mannen i det aktuella rättsfallet.

David Walliams är framför allt känd som skapare av och skådespelare i den brittiska humorserien Little Britain, som jurymedlem i Britain’s Got Talent och som en av Storbritanniens mest framgångsrika barnboksförfattare. Hans böcker, däribland Gangsta Granny och The Boy in the Dress, har sålts i tiotals miljoner exemplar världen över.
Walliams har under senare år hamnat i flera uppmärksammade kontroverser. År 2022 lämnade han Britain’s Got Talent efter att inspelningar avslöjat grova och sexuellt nedsättande kommentarer om deltagare. Han bad senare om ursäkt. I december 2025 rapporterade brittiska medier om anklagelser om trakasserier och olämpligt beteende mot yngre kvinnliga anställda på bokförlaget HarperCollins.
Enligt The Telegraph hade förlaget genomfört en intern utredning och vidtagit åtgärder för att begränsa kontakten mellan Walliams och vissa anställda. HarperCollins meddelade därefter att man inte längre skulle ge ut några nya böcker av honom. Walliams har bestämt förnekat anklagelserna och uppgett att han varken informerats om dem eller fått möjlighet att bemöta dem under någon utredning. Han har också strukits från ett barnboksevenemang arrangerat av Waterstones, och BBC har meddelat att man inte planerar några framtida projekt direkt med honom.
Ett historiskt rättsfall om kvinnors rätt att berätta
Det ovanliga i det aktuella rättsfallet är inte att en offentlig person skulle kunna namnges i en journalistisk granskning, utan att mannen försökte stoppa publiceringen i förväg, på ovanliga grunder.

Journalisterna har talat med mer än 100 personer, varav mer än 30 uppges ha förstahandsuppgifter om mannen. De har intervjuat nyckelkällor upprepade gånger, de har gått igenom samtida meddelanden, mejl och dokument, och ingen källa har fått betalt. Uppgifterna har passerat redaktionell och juridisk granskning.
Enligt domstolshandlingarna har mannen uppgett att han kommer att ta sitt liv om anklagelserna publiceras
Anklagelserna gäller att mannen har missbrukat sin makt och ställning som välkänd offentlig person för att skapa kontakt med betydligt yngre kvinnor och inleda eller försöka inleda olämplig sexuell kontakt, inklusive potentiellt brottsliga handlingar.
Mannen förnekar som sagt alla anklagelser. Hans advokater vände sig i stället till domstol för att stoppa publiceringarna och begära anonymitet på grund av hans psykiska ohälsa. Enligt domstolshandlingarna har mannen uppgett att han kommer att ta sitt liv om anklagelserna publiceras. Han vårdas för närvarande inom psykiatrin enligt den brittiska Mental Health Act.
Vems skydd är starkast enligt Europakonventionen?
Vanligen begär man anonymitet på grund av risk för förtal samt skydd för privat- och familjeliv enligt artikel 8 i Europakonventionen, men i det här fallet hänvisade mannens advokater alltså till artikel 2 som handlar om rätten till liv, samt artikel 3 som innebär ett förbud mot tortyr och omänsklig eller förnedrande behandling. Advokaterna lade fram läkarintyg och uppgav att han försökt ta sitt liv efter att journalisterna skickat frågor om anklagelserna. Från juridisk synpunkt gällde frågan: kan en domstol, som offentligt organ, vara skyldig att stoppa publicering för att skydda en persons liv?
Domaren gav stor tyngd till artikel 8, där han menade att yttrandefriheten väger tyngre än rätten till skyddat privatliv
Domaren, Mr Justice Nicklin, avkunnade sin 52 sidor långa dom den 3 november. Han erkände den allvarliga suicidrisken och att staten bör skydda liv, men menade att det inte är rättssystemets sak att skydda rätten till liv genom ett publiceringsförbud i ett sådant här fall. Ansvaret ligger på sjukvården där mannen för närvarande vårdas enligt Mental Health Act. Att flytta ansvaret till domstolen skulle innebära en helt ny typ av skyldighet som inte stöds av någon praxis från Europadomstolen.
Domaren gav stor tyngd till artikel 8, där han menade att yttrandefriheten väger tyngre än rätten till skyddat privatliv. Journalistiken rör frågor av stort allmänintresse, och journalister måste kunna granska personer med makt och inflytande i samhället. Det finns ett allmänintresse av att publicera om sådana personer missbrukar sin ställning.
Ett förbud mot namnpublicering skulle vara övergripande och möjligen obegränsat. Domaren noterade att inget i den bevisning som mannen och hans advokater lämnat in visar när publicering skulle kunna ske på ett säkert sätt. Därför var det heller inte aktuellt med ett tidsbegränsat förbud för namnpublicering.
Yttrandefriheten gäller även offer och vittnen
Domaren lyfte särskilt fram att yttrandefriheten även gäller källorna, inte bara redaktionerna. Ett förbud skulle ha hindrat de kvinnor och andra källor som berättat för redaktionerna från att dela sina upplevelser med allmänheten, vilket enligt domen vore ett ingrepp i deras yttrandefrihet enligt artikel 10. När de vill berätta sin egen historia berörs dessutom deras självbestämmande enligt artikel 8, som skyddar både rätten att hålla privatlivet privat och rätten för offer och vittnen att dela sin berättelse med andra.
Domaren underströk att domstolen inte tagit ställning till om anklagelserna i utredningen är sanna, och att avslaget inte är ett godkännande av vad medierna väljer att publicera. Samtidigt konstaterade han att han heller inte kunde finna att undersökningen saknade tillräcklig bevisgrund. Men det är fortfarande medierna som bär ansvaret, och risken för stämningar för förtal vid publicering finns kvar.
Journalister menar att ett ja till anonymitet skulle öppna för att självmordshot kan användas för att stoppa granskning av ekonomi, politik och privatliv
Den starkaste invändningen i den brittiska debatten handlar inte om just det här fallet, utan om vad en annan utgång skulle ha betytt. Journalister menar att ett ja till anonymitet skulle öppna för att självmordshot kan användas för att stoppa granskning av ekonomi, politik och privatliv. De varnade också för att sådana hot ibland används som tvångsmedel i destruktiva relationer, och att det skulle legitimeras av en dom åt det hållet.
Samtidigt måste redaktioner göra en avvägning när människor drabbas av psykisk ohälsa när deras handlingar granskas. Det gör att domslutet egentligen skjuter tillbaka ansvaret på redaktionerna, enligt en brittisk jurist i medierätt.
Ett annat problem är att det cirkulerar namn och spekulationer på sociala medier, och den som felaktigt pekas ut har i praktiken små möjligheter till upprättelse, eftersom varje dementi riskerar att sprida namnet vidare. Många som kommenterat domen menar att lagen inte är anpassad efter moderna digitala medier.
Vad händer nu?
Igår, den 9 november klockan 16.30 brittisk tid löpte tidsfristen ut för att överklaga High Courts beslut. Enligt uppgifter från brittisk press bekräftade domstolspersonal efter tidsfristens utgång att varken något överklagande eller någon begäran om förlängd tidsfrist hade kommit in.
Det innebär att domstolens tidigare beslut att neka mannen ett publiceringsförbud står fast, så länge inget nytt rättsligt beslut tillkommer.
Nu återstår att se om de stora brittiska medierna väljer att namnpublicera mannen eller inte – och vad deras mångåriga granskningar i så fall kommer att avslöja.