Han ville veta allt om henne. Om barndomen, ångesten och det som gjorde allra ondast. Elize trodde att hon äntligen hade träffat sin själsfrände och berättade sådant hon knappt vågat berätta för någon annan. Först senare förstod hon att mannen hon släppt innanför sitt skal också hade lärt sig exakt hur hon var som mest sårbar. Till slut var hon så nedbruten att hon föll från en balkong på tredje våningen.
De kunde prata i timmar.
Om livet. Om psykisk ohälsa. Om sådant de skämdes för och sådant som fortfarande gjorde ont.
Elize berättade om tonåren då hon slussats mellan HVB-hem, familjehem och en låst institution. Om den dåliga självkänslan, ångesten och den nästan panikartade rädslan för att bli lämnad.
Han berättade mörka saker om sig själv också.
Det fick henne att lita ännu mer på honom.
Vem berättar frivilligt hemska saker om sig själv om man försöker dölja vem man är?
Han sa att han aldrig kunnat prata med någon som med henne. Att hon var speciell. Att han aldrig känt en sådan kärlek tidigare.
Inte hon heller.
– Jag trodde att det var SÅ HÄR äkta kärlek skulle kännas.
Kärleksförklaringarna var storslagna. Elize beskriver det i dag som extrem lovebombing.
Hon föll handlöst.
Han hade hunnit berätta historien först
När människor i stan fick veta att de var tillsammans började gamla vänner höra av sig.
De ville varna henne.
De berättade om saker mannen skulle ha gjort mot andra kvinnor.
Men flera av historierna hade Elize redan hört.
Av honom.
Skillnaden var att hans versioner såg helt annorlunda ut.
När hon frågade skrattade han bort varningarna. Kvinnorna hade varit ”rabiata”. Han berättade absurda saker som de påstods ha gjort. Elize och han kunde till och med skratta åt dem tillsammans.
Hon var redan djupt förälskad och valde att tro på honom.
Först långt senare, när hon pratade med flera av hans tidigare partners, började hon se ett mönster.
Händelserna hade ägt rum.
Men berättelserna om dem hade förändrats.
När varningarna kom hade han redan hunnit ge Elize sin version.
Småsaker kunde explodera och konflikterna pågå i flera dagar. Och han visste vad hon fruktade mest: att bli lämnad.
Det hon berättat blev ammunition
När de träffades hade Elize två barn, fast arbete och ett fungerande liv. Hon hade haft en beroendesjukdom sedan tonåren, men hade hållit den under kontroll.
Mannen levde däremot i ett aktivt missbruk. Elize återföll i sitt.
Ju djupare de sjönk, desto värre blev bråken. Småsaker kunde explodera och konflikterna pågå i flera dagar. Och han visste vad hon fruktade mest: att bli lämnad.
– Varje gång slutade det med att han hotade med att lämna mig. Ibland packade han väskan. Men han gick aldrig.
Elize fick panik och bönade honom att stanna.
– Det kändes som att han njöt av att se mig få ordentlig ångest.
Det fanns fler punkter för honom att trycka på.
Skulden över missbruket. Skammen över att inte vara den mamma hon ville vara. Förlusten av hennes bästa vän. Hennes sexuella historia.
Sådant hon berättat när hon trodde att hon gjorde sig sårbar inför personen hon älskade blev nu sådant som kunde användas för att såra henne.
– Ena sekunden avgudade han mig och jag kände mig som världens lyckligaste. Det var som ett beroendeframkallande lyckorus. I nästa sekund blev jag utskälld för något jag inte ens förstod.
När han tyckte att hon lät för mycket kunde han ta strypgrepp på henne. En av gångerna så hårt att Elize svimmade. Efteråt sa han att han bara hade gjort det för att han ville att hon skulle vara tyst.
Han var otrogen – hon letade efter felet hos sig själv
Mannens otroheter blev fler och fler. Efter en av dem skrev Elize ett flera sidor långt brev till honom.
Men när hon i dag tänker tillbaka på brevet är det en sak som slår henne.
– Nittio procent bestod av frågor om vad jag hade gjort fel. Om han inte var attraherad av mig längre.
Han hade varit otrogen, men hon bad nästan om ursäkt. När han sedan grät och bönade henne att inte lämna honom förlät hon honom.
Kort därefter gick han igenom hennes surfhistorik och hittade en internetsida som han inte tyckte att hon skulle ha besökt. Plötsligt var det Elize som skulle stå till svars.
Bråket pågick i flera dagar. Några veckor senare tog han upp samma sak igen. Sedan en tredje gång.
Elize vågade inte ens påpeka att han själv hade varit otrogen.
– Jag var rädd att han skulle starta ytterligare ett bråk om jag nämnde det.
Tredje gången brast det. I desperation började Elize slå sitt eget huvud mot väggen. Hon fick en blödning, två blåtiror och hjärnskakning. Han stod bredvid och tittade på medan det hände.
– Han skakade på huvudet ungefär som: ”Kolla på dig. Vem är det som är psykfallet av oss två egentligen?”
Den regniga oktobermorgonen
Relationen tog slut. Men enligt Elize fortsatte den psykiska misshandeln.
Till slut återföll hon i ett missbruk av ångestdämpande tabletter och tramadol. En regnig oktobermorgon hade de bråkat hela natten. När morgonen kom fortsatte det.
Elize hade tagit stora mängder bensodiazepiner. Hennes minnen är fragmentariska.
Nästa tydliga bild är balkongen på tredje våningen.
Hon är redan på väg över räcket.
– Plötsligt hann jag tänka: ”Vad fan gör jag?”
Hon grep tag i en tunn björkgren.
Sedan föll hon.
En förbipasserande kvinna, som visade sig vara läkare, sprang fram och försökte lägga henne på rygg.
– Jag bara skrek.
Vad som hände precis före fallet minns Elize inte. Den enda version hon har kommer från exet. Enligt honom ska hon ha bett om fler tabletter och när han vägrade sagt att hon lika gärna kunde hoppa. Han har berättat att han då svarade: ”Men gör det då för fan.”
Elize vet inte om det stämmer.
– Han hade ljugit genom hela vårt förhållande. Varför skulle han helt plötsligt börja berätta sanningen? Men det är den enda versionen jag har.
Han kom till sjukhuset med hennes halsband
Fallet krossade hennes rygg.
Dagen efter operationen kom mannen till sjukhuset.
Runt halsen bar han Elizes halsband, som ambulanspersonalen hade tagit av henne efter fallet och lämnat till honom.
Han grät.
Bad om förlåtelse för allt.
Sa att han älskade henne mer än någonting annat.
Och Elize trodde honom.
– Det är inte logiskt. Hur kan man älska någon som behandlar en så illa?
Hennes eget svar är kärleken hon fortfarande jagade.
– Den där explosiva kärleken som jag aldrig hade känt tidigare. Jag saknade och längtade så otroligt mycket efter att få känna den igen. Och på sjukhuset visade han just den mannen jag blev kär i från början.
Hon förlät honom.
Två månader efter ryggskadan blev våldet fysiskt igen.
Det varade någon vecka.
Sedan började bråken igen.
Elize låg med bruten rygg, svåra smärtor och panikångest och visste inte hur mycket av sin kropp hon skulle få tillbaka.
Nu började han, enligt henne, prata om hur svårt han hade det efter hennes fall. Han sjukskrev sig och sa att han inte klarade av att arbeta på grund av det hon gjort.
Vid ett tillfälle sa han att han hellre själv hade legat på sjukhuset med bruten rygg än levt det liv han hade.
Elize låg framför honom med just en bruten rygg.
– Trots allt jag kämpade med kunde han inte låta bli att dumpa ännu mer ångest på mig.
Två månader efter ryggskadan blev våldet fysiskt igen. För även om våldet främst hade varit psykiskt hade han flera gånger gett sig på henne fysiskt.
Under ett bråk puttade han henne så hårt i bröstet att hon och rullstolen föll bakåt, trots stolens tippskydd.
Hon landade på ryggen.
Den två och ett halvt år gamla sonen såg allt.
”Gör det inte ensam”
Idag är Elize och mannen inte längre tillsammans, hon tog till slut steget och lämnade. Och hon försöker inte längre få honom att ge henne svar.
– Man måste inse att man kanske aldrig kommer få det där avslutet. Det bästa du kan göra för dig själv är att acceptera det.
Till andra som lever i våldsamma relationer har hon framför allt ett råd:
Berätta.
– Hitta någon som förstår så att du inte sitter ensam i det. Det kan vara en kvinnojour om du inte har familj eller vänner. Någon utanför måste veta vad som händer.
Och om du bestämmer dig för att lämna:
– Gör det inte ensam. Det kan bli farligt när han får veta att du vill lämna. Ta hjälp och ha en plan A, B och kanske C.
En gång trodde Elize att hon hade hittat sitt livs stora kärlek.
Sedan ägnade hon år åt att försöka få tillbaka mannen hon hade mött i början.
I dag väntar hon inte längre på honom.
Inte på hans kärlek.
Inte på hans förlåtelse.
Och inte på hans svar.