Nikita Zeiloth är ordförande för Frisk & Fri – Riksföreningen mot ätstörningar och har under många år engagerat sig i frågor som rör kvinnors rättigheter, psykisk ohälsa, destruktiva skönhetsideal och mäns våld mot kvinnor.
Vi på HON tog ett snack med Nikita – om svältidealets återkomst, tonårstjejer som går upp halv fem för att hinna göra sig ”perfekta” och män som hatar kvinnor.
Du har jobbat länge med unga kvinnor. Vad ser du som de största förändringarna i hur unga tjejer mår i dag jämfört med för tio år sen?
– Jag ser en stor skillnad i och med sociala mediers framfart. För tio år sen, när jag träffade hemmasittande tjejer, handlade det mer om bristen på gemenskap, medan det nu handlar om både utanförskap och orimliga krav när det kommer till utseendet. Det är som att rädslan för att inte passa in i normen för ”hur man ska se ut” begränsar dem i deras vardagliga liv. Jag träffade nyligen en ung tjej som gick upp 04.30 på morgnarna för att hinna sminka sig tillräckligt ”bra” innan skolan, något som i sin tur drabbade hennes skolgång kraftigt. Det säger en hel del.
Sedan 2017 har antalet som tvångsvårdas med allvarlig anorexi ökat med 300 procent.
Vi har gått från att hjärnan behövde ta del av en löpsedel utanför kiosken som uppmanade till viktnedgång till att du i dag somnar och vaknar med innehåll som talar om för dig att du inte duger. Sen är du fast i den algoritmen.
Hur stor betydelse tycker du att sociala medier har för kroppsmissnöje och ätstörningar?
– Jättestor. Forskning visar en tydlig koppling mellan användandet av sociala medier och ätstörningsproblematik. Bara i Sverige har cirka 200 000 människor en ätstörning. Det är tio gånger vanligare bland kvinnor och unga tjejer – och mörkertalet är stort. Sedan 2017 har antalet som tvångsvårdas med allvarlig anorexi ökat med 300 procent. Detta är siffror vi inte kan blunda för längre. Sociala medier har funnits i vår historia en relativt kort tid, men redan nu börjar vi se konsekvenserna av det.
Du har också arbetat mot skeva skönhetsideal genom #jagäridealet. Tycker du att kroppspositivismen har förändrat något på riktigt, eller har idealen bara bytt form?
– Namnet #jagäridealet på min föreläsningsserie handlar just om det. Att varje person ska förstå att den är sitt eget ideal. Att det inte är upp till samhället att sätta en etikett på vår självbild. Ser vi tillbaka på historien så har vi alltid varit speglade av ideal, men inte i den utsträckning vi ser nu. Framför allt när det kommer till kvinnor, vilket tydligt märks inom marknadsföring. När vi försöker sälja något till kvinnor pratar vi om hur det kommer att få dem att se ut. Vi objektifierar alltid kvinnan genom andras ögon. Medan vi för män pratar om hur det kommer att få dem att känna.
Vad är dina främsta feministiska missioner?
– Jag kan ärligt talat säga att jag höll på att dö av en ätstörning när jag var yngre, och då fanns inte sociala medier. Hade jag haft en ätstörning som ung i dag hade jag inte överlevt. Därför har just det blivit min största drivkraft – att lära våra unga att vara källkritiska, inte självkritiska.
Men det handlar också om att jag vill skapa en bättre värld för min dotter. Jag vill aldrig att hon ska behöva gå i mina skor, för aj, vilket skoskav. Jag vill att hon ska förstå att ett nej räcker, att det inte behöver förklaras, att hon ska gå första gången han går över gränsen och att hennes självbild inte definieras av någon annan. Därför föreläser jag om min egen resa med psykisk ohälsa, men också om mäns våld mot kvinnor.
Jag har för många gånger i mitt liv tvingats se riktig ondska i en mans ögon. Jag har levt den, känt den och vet på riktigt hur den ser ut. Jag vet vad dessa män är kapabla till. Och det spelar ingen roll om kvinnan är en främling, mamman till deras barn eller någon de säger sig älska. För dessa män spelar det ingen roll! För kvinnan är inget annat än en produkt att visa upp och något att äga. Det är ett systemfel som gör att dessa män alltid är fria – men kvinnorna alltid är i bur.