Hon har synts och hörts i diverse olika mediesammanhang och tar sin rättmätiga plats på sociala medier. Men när Sanna Dollan bokades till TV4-succén Förrädarna blev hennes funktionsnedsättning, att vara kortväxt och använda rullator, det som satte stopp.
– Jag har inte pratat om det här så här öppet innan, men nu känns det rätt. Jag var bokad till Förrädarna förra året, allt var klart och väskan packad. Men när produktionen fick veta att jag går med rullator valde man att avboka mig. Det hette att det var ”för svårt” att hjälpa mig upp och ner för trapporna i det där slottet.
Sanna Dollan beskriver hur beskedet fick henne att falla ner i samma svarta hål hon befunnit sig i under sin uppväxt. En mörk plats där hon upplevde att hon inte var värd att få uppleva saker, inte få vara med som alla andra.
Vad hade du önskat att Förrädarna-produktionen hade gjort för att du skulle kunna vara med?
– Jag hade önskat att de främst hade låtit mig försöka, alltså att bara meddela de andra deltagarna att jag skulle be om hjälp i trappor, och så hade de absolut löst det! Herregud, jag behöver inte bli buren, bara en hjälpande hand.
Sanna utvecklar och beskriver sin frustration över att många hellre tar den bekväma vägen och väljer bort människor som behöver lite anpassningar än försöker anpassa.
– Det är verkligen inte kärnfysik.
Jag önskar att fler kvinnor med funktionsnedsättningar får synas mer, i såväl tv-program som Förrädarna som nyhetsinslag.
Vi kommer in på feminism. Sanna menar att svensk feminism missar funkofobi (att negativt särbehandlas på grund av sin funktionsnedsättning).
– Ja, men att bara bli tagen på allvar som funktionsnedsatt! Jag önskar att fler kvinnor med funktionsnedsättningar får synas mer, i såväl tv-program som Förrädarna som nyhetsinslag.
Sanna drömmer också om att jobba som skådespelare och då kunna spela roller på samma villkor som andra skådisar.
– Jag vill spela någon ensamstående morsa i Bredäng, men vi som är kortväxta får ju alltid vara på cirkus eller som något tokigt inslag i en medeltidsby.
Jag frågar mer om hur hon ser på svensk feminism och hur hon tycker att kvinnor behandlar varandra överlag. Hon svarar snabbt:
– Många verkar tro att feminism är manshat eller tror att kvinnor måste tävla om att vara duktigast. Feminism är inte att allt ska vara helt lika, utan att man anpassar rättvist efter enskilda behov och förutsättningar.
Hur ser du på jämlikhet mellan könen? Hur ska den se ut?
– Kvinnor ska fan sättas på en piedestal, vi ska höjas till skyarna! Och om din man tjänar mer än dig ska han absolut bidra till din pension.
Sanna beskriver att hon tidigare sökt destruktiva relationer och låtit sig bli dåligt behandlad. Många män ser henne som en fetisch snarare än en människa. Funkofobin märks även i dejtingvärlden.
– Jag vill såklart bara bli sedd som jag, det vill ju alla! Men många män jag träffat har inte vågat visa sig ute med mig, utan bara sett mig som någon sexuell fetisch. Det har såklart känts fruktansvärt. Avhumaniserande.
Nu, när hon närmar sig 40, har hon gått i terapi och jobbat på sin självbild.
– Jag har kommit en bra bit. Numera är jag hellre singel än med en man som behandlar mig illa.
HON har sökt tv-programmet Förrädarnas producent Joachim Brobeck och erbjudit honom att bemöta Sannas kritik, men han har inte återkommit.