Region Stockholm satsar nu tio miljoner kronor under perioden 2026-2027 för att göra kvinnovården vid gynekologiska besvär betydligt mer tillgänglig och mer rättvis. Satsningen drivs av Centrum för epidemiologi och samhällsmedicin (CES) och är en del av regionens budget för att bygga bort de långa köerna och förbättra bemötandet i primärvården.
Behovet av en ny syn på kvinnosjukdomar stöds även av forskningen. I en ny studie från Karolinska Institutet framgår nämligen att kvinnor med tillstånd som endometrios har betydligt oftare problem med ångest, depression, adhd eller autism.
Nitya Jayaram-Lindström, docent och forskare vid Karolinska Institutet, betonar i ett pressmeddelande från institutet att rapporten synliggör betydande kunskapsluckor. Hon förklarar att studien bidrar med fördjupad kunskap om ett ofta förbisett område och pekar på att det finns ett stort behov av mer forskning samt en ökad samverkan mellan psykiatri och gynekologi.
Historiskt har manskroppen varit normen och sjukvården har behandlat kropp och själ som två helt olika saker, vilket gjort att många kvinnor fått fel eller fördröjd hjälp. För alla de kvinnor som i åratal bollats runt mellan olika läkare utan att tas på allvar markerar det här en ny riktning.
Statistik från CES visar på en slående obalans i kvinnovården. De flesta som drabbas av endometrios får sina första symptom redan innan de fyllt 20 år. Ändå visar data att den vanligaste åldern för att få vård ofta dröjer ända tills man är mellan 36 och 46 år. Det innebär ett plågsamt glapp på nästan 20 år där unga kvinnor lämnas helt utan svar eller effektiv smärtlindring.
Målet med alla dessa miljoner och forskningssteg är att kvinnor ska mötas av kunskap och förståelse när de kliver innanför dörren på vårdcentralen, inte ignorans.
Satsningen i Stockholm innebär konkret att läkare och sköterskor ute på vårdcentralerna ska utbildas för att bli mycket bättre på att känna igen tidiga tecken på gynekologisk sjukdom. Dessutom ska sjukvården kartlägga exakt var i vårdkedjan som kvinnor hamnar mellan stolarna, så att vägen till en specialist blir både rakare och snabbare.
Målet med alla dessa miljoner och forskningssteg är att kvinnor ska mötas av kunskap och förståelse när de kliver innanför dörren på vårdcentralen, inte ignorans.
Frågan som återstår är om två år och tio miljoner kronor räcker för att montera ner årtionden av strukturell okunskap. Men för de tusentals kvinnor som dagligen kämpar i vårdapparaten är varje steg mot en mer sammanhållen kvinnovård en efterlängtad förändring.