När jag ringer upp Rita Del Giudice, docent och universitetslektor vid Malmö Universitet, så är hon snabb på att svara. Jag har, någon dag tidigare, hört en radiointervju med Rita och är nyfiken på att få veta mer om hennes, och kollegan Marité Cárdenas, nyligen patenterade nanokapsel. En kapsel som, i framtiden, skulle kunna förändra livet för kvinnor med järnbrist. Men allt började med ett försök att skapa en mer näringsrik vegansk ost.
Vi fick extern finansiering för att utveckla en ny vegansk ost, berättar Rita. Hon förklarar vidare att ett av de stora problemen med vegansk ost är att den är ganska näringsfattig. Därför ägnade kollegorna en stor del av tiden åt att försöka utveckla nya metoder för att tillsätta mer näring till osten. Enrichment of food, som Rita själv beskriver det med en engelska som är betydligt bättre än min. Och det var på det sättet som Rita och Marité utvecklade nanokapseln.
vi insåg också att tekniken hade en mycket större potential
Vi upptäckte tidigt att metoden fungerade mycket bra för att tillsätta näring till vegansk ost, förklarar hon. Men vi insåg också att tekniken hade en mycket större potential och att den skulle kunna användas för att tillsätta näring även i andra livsmedel.
Nanokapseln är bara 0,00004 millimeter. Som jämförelse är ett normalt hårstrå ungefär 0.07 millimeter. Den väldigt lilla nanokapseln kan alltså användas för att tillsätta näringsämnen till mat och dryck. Den fungerar för flera näringsämnen som är stabila i vatten, säger Rita, och ger exempel på ämnen som B12, peptider och enzymer. Men just nu, när tekniken ska testas, har forskarna valt att fokusera på tester som går ut på att tillsätta järn i olika livsmedel.
Det är så mycket som två av fem kvinnor, världen över, som drabbas av järnbrist
Att det blev just järn som testämne är inte en slump. Både Rita och Marité har nämligen egen erfarenhet av järnbrist. Järnbrist är någonting som främst drabbar menstruerande kvinnor mellan 15 och 49, säger Rita. Både att drabbas av lägre järnnivåer och att drabbas av anemi är vanligare för kvinnor. Det är så mycket som två av fem kvinnor, världen över, som drabbas av järnbrist, säger Rita. Deras forskning, och den nya tekniken som de har tagit fram, skulle därför kunna påverka livet för väldigt många kvinnor.
Själv har jag ingen egen erfarenhet av järnbrist. Däremot har jag erfarenhet av att äta järntabletter efter att ha lämnat blod några gånger, för ungefär 15 år sedan. Och det jag främst minns är att tabletterna hade en stor påverkan på magen.
Rita skrattar igenkännande, när jag delar min anekdot, och förklarar att järntabletter vanligen innehåller järn i form av olika järnsalter. Hon beskriver att kroppen bara kan ta upp ungefär 3% av det järn som tabletten innehåller. Därför innehåller tabletterna mycket mer järn än vad kroppen faktiskt tar upp. Och det järn som inte kan tas upp av kroppen behöver kroppen göra sig av med. Det är det som påverkar magen.
Med nanokapseln har Rita och Marité utvecklat ett sätt att skydda proteiner som laktoferrin, som binder järn under passagen genom magsäcken. Inkapslingen skyddar innehållet mot nedbrytning i magsäcken och gör det möjligt att leverera järnet till tarmen. Förhoppningen är då att järnet på så sätt ska kunna tas upp mer effektivt och att det därför ska räcka med en mycket mindre mängd järn i nanokapseln, än vad man behöver i en tablett. Nanokapseln kan därför vara ett bra sätt att i framtiden få i sig mer järn, som en del av helt vanliga livsmedel, utan att drabbas av de biverkningar som järntabletterna ger.
Företaget är i sin helhet grundat, och ägt, av kvinnor
Men först ska tekniken testas på en industriell skala. Rita och Marité har startat ett företag, GBN AB, som äger rättigheterna till tekniken och som arbetar med att patentskydda och kommersialisera den. Tanken är sedan att de ska licensiera tekniken till företag inom livsmedelsbranschen, som i sin tur ska kunna tillsätta näringsämnen till sina livsmedel med hjälp av deras teknik. Företaget är i sin helhet grundat, och ägt, av kvinnor. Rita berättar att de också bara har kvinnliga rådgivare i sitt företag. Någonting hon ser som positivt.
Jag frågar Rita när hon tror att en vanlig kvinna kan gå in i en butik och köpa en produkt som innehåller deras nanokapsel, istället för att äta järntabletter. Hon svarar att hon hoppas att vi inom ungefär 5 år har produkter på marknaden som innehåller deras teknologi. Men det är svårt att ge en mer exakt tidpunkt, säger hon, då det är många olika saker som påverkar tidslinjen.
Någonting som jag ändå känner mig ganska säker på, efter mitt samtal med Rita, är att deras nanokapsel har en potential att göra verklig skillnad. Rita säger också att det är flera kvinnor som redan har hört av sig till henne, efter den där radiointervjun som jag också lyssnade på. Kvinnor som, likt henne själv, har egna erfarenheter av järntabletter och som ser fram emot ett annat alternativ i framtiden. Dessutom har tekniken också en potential att få en större påverkan, både inom livsmedels- och läkemedelsbranschen.