Efter 35 år väljer Motalas Kvinnojour att stänga sitt skyddade boende. Det är inte ett misslyckande – det är ett aktivt ställningstagande.
Jouren har nämligen valt att inte ens ansöka om det nya IVO-tillståndet, eftersom de menar att kraven skulle begränsa och försämra kvaliteten på deras stöd i längden.
HON har sökt Motala Kvinnojour för en kommentar. Jouren har avböjt att kommentera och hänvisar till tidigare uttalanden i frågan. ”Men vi stänger boendet, inte Kvinnojouren”, skriver de på sitt Instagramkonto och förklarar att de ”fortsätter att finnas där för kvinnor i våra avtalskommuner Motala, Mjölby och Vadstena”.
Men Motala är inte unika
Över hela landet pågår en historisk nedmontering av det ideella skyddsnätet, samtidigt som privata välfärdsbolag gör mångmiljonvinster på kvinnors och barns utsatthet.Vad många kvinnojourer beskriver som boven dramat? En ny lag.
När lagen om tillståndsplikt för skyddade boenden trädde i kraft i april 2024 var det uttalade målet att stärka kvaliteten och säkerheten och att komma åt oseriösa aktörer. I stället har de krav som ställts från Inspektionen för vård och omsorg (IVO) fått stora konsekvenser för den ideella kvinnojoursrörelsen.
Motala Kvinnojour väljer nu att dra en stenhård gräns. De menar att de nya måtten på kvalitet skulle försämra deras verksamhet i längden. En verksamhet som alltid har satt kvinnors och barns behov av värme och skydd i centrum tvingas i stället skifta fokus till dyra skalskydd och större ytor.
Kvinnorna och barnen betalar priset
Konsekvenserna för de kvinnor och barn som flyr våld är förödande. Över 40 ideellt drivna jourboenden har sedan tillståndsplikten infördes stängt igen. När de lokala jourerna stänger är det inte bara de trygga rummen som försvinner. Även ovärderlig expertis, lokalkännedom och långvariga stödfunktioner går förlorade.
När de ideella kvinnojourerna knäcks av byråkrati står de privata välfärdsjättarna redo att ta över.
I stället för att mötas av volontärer och människor som förstår våldets mekanismer kläms kvinnor och barn in i standardiserade koncept, där fokus snarare ligger på checklistor och administration än på läkning. På vissa håll har det till och med lett till att kvinnor tvingats bo under bristfälliga former eller blandas med andra målgrupper, såsom kriminella avhoppare.
En guldgruva för vinstdrivande bolag
När de ideella kvinnojourerna knäcks av byråkrati står de privata välfärdsjättarna redo att ta över. Riskkapitalister och vinstdrivande aktörer har resurserna att snabbt anställa den mängd personal och installera de dyra skalskydd som IVO-tillståndet kräver.
Resultatet? Skyddade boenden blir en ren vinstmaskin. Socialtjänsten tvingas placera kvinnor och barn långt bort från sina hemkommuner till skyhöga dygnskostnader. Skattemedel slussas in i privata bolags vinstmarginaler, samtidigt som kvinnor och barn lämnas utan det lokala, långsiktiga eftervårdsstöd som bara de ideella kvinnojourerna kan erbjuda när det akuta hotet lagt sig.
Motala Kvinnojours beslut är en glasklar och stark signal till politikerna – professionellt stöd till kvinnor och barn i akut kris kan inte mätas i kvadratmeter eller larmsystem.